1. TEMA: Vad är tillgänglighet
Innehåll:
2. Vad är informationstillgänglighet
3. Vem drar nytta av tillgänglighet
4. Lagstiftning om tillgänglighet
5. Att tänka utifrån funktionsförmågor
7. Vanliga hinder på webbplatser som personer i olika målgrupper möter
Tema 1 introducerar ämnet tillgänglighet och beskriver tillgänglighet från olika perspektiv samt dess lagstiftning. Efter att du har studerat innehållet i denna del vet du vad som avses med tillgänglighet, särskilt i ett lärandekontext, och vilka olika perspektiv som finns kopplade till tillgänglighet.
Tema 1 behandlar det följande:
- Vad är tillgänglighet.
- Vem drar nytta av tillgänglighet.
- Lagstiftning om tillgänglighet.
- Kognitiv tillgänglighet.
Vad är tillgänglighet
Förenklat innebär tillgänglighet flexibilitet. Om en person till exempel har svårt att läsa text på grund av nedsatt syn eller läs- och skrivsvårigheter, ska hen ges möjlighet att lyssna på texten. Om en person däremot inte kan eller har möjlighet att lyssna, ska hen kunna ta del av samma information genom att läsa den (exempelvis genom undertexter i en video). Därför är det viktigt att det material vi producerar (till exempel ett textdokument) motsvarar läsarens behov genom att främja förståelsen av texten, och att samtidigt utforma det så att innehållet fungerar smidigt även när det återges som tal.
Tidigare har man använt betydelsen tillgänglighet för att beskriva fysisk tillgänglighet. Numera kopplas detta främst till utformningen av fysiska miljöer och utrymmen så att alla medborgare smidigt kan delta i arbete, fritidsaktiviteter, kultur och studier. Fysisk tillgänglighet innebär således att miljöer, tjänster och utbud fungerar, särskilt när det är frågan om personer med funktionsbegränsningar, till exempel att kunna ta sig in i byggnader med rullstol.
Idag förväxlas begreppet tillgänglighet även ihop med begreppet “finns att tillgå”. Till exempel om en tjänst erbjuds 24 timmar om dygnet kan man inte nödvändigtvis tala om tillgänglighet, utan snarare att den är enkel att få tag på. På engelska har termerna etablerats enligt följande: fysisk tillgänglighet: barrier-free, tillgänglighet: accessibility, tillgänglig (att få tag på): availability
Tillgänglighet kan grovt delas in i två områden: 1. fysisk tillgänglighet och 2. informationstillgänglighet. Denna guide fokuserar främst på informationstillgänglighet, men först en kort beskrivning av fysisk tillgänglighet. Kort sagt är fysisk tillgänglighet att en enhet är planerad så att den går att använda fysiskt. Det innebär till exempel att enhetens knappar (även virtuella knappar) är tillräckligt stora för att kunna användas.
Vad är informationstillgänglighet
Tillgänglighetens underkategorier kan delas in enligt följande:
- Webbtillgänglighet
- Informationstillgänglighet
- Kognitiv tillgänglighet
Tillgänglighet innebär också att alla människor kan använda webbplatser med normala enheter, såsom datorer, surfplattor och smarttelefoner, samt med hjälpmedelsteknik som kopplas till dessa.
Ett exempel: studerande får i läxa att söka information på Google och skapa en kort presentationsvideo eller PowerPoint-presentation om ett särskilt ämne och ladda upp presentationen i skolans Microsoft 365 OneDrive-molntjänst. Ur ett webbtillgänglighetsperspektiv bör man då säkerställa följande:
- Har alla verkligen tillgång till en lämplig enhet hemma för att genomföra uppgiften?
- Har alla internetuppkoppling hemma och är den tillräckligt snabb? Om inte, kan vi kräva att den studerande skulle gå till en plats där internet finns, till exempel ett bibliotek, och finns då de nödvändiga programmen på den tillgängliga enheten?
- Har de olika momenten i uppgiften lärts ut, eller förutsätter vi att studerande redan kan dem?
Webbtillgänglighet omfattar allt innehåll som förmedlas via webben och som kan visas på datorer, surfplattor samt smarttelefoner. En välkänd riktlinje och standard för att skapa tillgängligt webbinnehåll är WCAG-riktlinjerna (Web Content Accessibility Guidelines), vars mål är att göra webbinnehåll lättare att uppfatta, hantera, förstå och använda på ett tillförlitligt sätt.
Informationstillgänglighet innebär att information erbjuds i en form som gör att alla användare och lärande har möjlighet att få tillgång till informationen på lika villkor som andra. Information kan presenteras i olika format såsom text, bilder, ljudmaterial eller video. Informationen kan distribueras eller införskaffas till exempel som elektroniska dokument, webbkällor, videor, ljudfiler eller tryckt material. Det är dock viktigt att komma ihåg att det ibland inte räcker att enbart erbjuda tillgänglig information. Många användare och lärande som behöver särskilt stöd behöver också hjälpmedelsteknik, såsom skärmläsare eller talsyntes, för att kunna ta del av informationen. Många studier hävdar dock att tillgänglighet i grunden beskriver en situation där användaren helt enkelt kan använda ett system.
I ett undervisningskontext är det främsta målet med tillgänglighet att varje studerande, oberoende av sina individuella förutsättningar, ska kunna dra lika stor nytta av läromedel, enheter, programvara, applikationer och andra resurser som används i studierna. Tillgänglighet syftar således till att säkerställa att alla har jämlik tillgång till informationskällor.
Det blir lättare om vi tänker på planering och produktion av material stegvis:
- Först strävar vi efter att alla överhuvudtaget ska kunna använda materialet.
- Därefter kan vi utveckla materialet så att det blir exempelvis enklare eller effektivare att använda.
- Slutligen kan vi fundera på hur våra produkter kan göras ännu trevligare, mer intressanta eller mer engagerande.
Vem drar nytta av tillgänglighet
När man studerar tillgänglighet finns det olika angreppssätt. De flesta studier inkluderar och fokuserar på en viss målgrupp, till exempel personer med synnedsättning, som ofta påverkas mest av bristande tillgänglighet. Det är därför mycket svårt, eller vissa skulle säga nästan omöjligt, att tillgodose behoven för alla målgrupper i en enda lösning. Men när vi utformar lösningar för ens behov, underlättar vi även för andra. Se Microsofts Inclusive Design bild. Här ser vi exempel hur när vi planerar material för personer med permanenta funktionsbegränsningar gynnas även personer med tillfälliga begränsningar eller personer som påverkas av störande miljöfaktorer.
Eftersom tillgänglighetens principer handlar om att göra saker lättare att uppfatta, förstå, hantera och funktionera, kan man säga att tillgänglighet gynnar alla människor.
Världshälsoorganisationen (WHO) har dock konstaterat att cirka 15 % av världens befolkning inte kan ta del av information om den inte görs tillgänglig. Lindrigare eller svårare språkliga svårigheter förekommer lika ofta i alla åldersgrupper: omkring 5–20 % av varje åldersgrupp.
- Över 80 miljoner av Europas medborgare har någon form av funktionsbegränsning.
- Globalt har cirka 15% (över en miljard människor) av världens befolkning någon slags funktionsbegränsning.
- Globalt har cirka 15–20% av människor någon form av inlärningssvårighet, varav 70–80 % har läs- och skrivsvårigheter (dyslexi).
- Dyslexi eller läs- och skrivsvårigheter förekommer hos cirka 6–10 % i alla åldersgrupper.
Bland studerande inom yrkesutbildning har cirka 15–30 % dyslexi.
Lagstiftning om tillgänglighet
I Finland är den centrala lagstiftningen om tillgänglighet lagen om tillhandahållande av digitala tjänster (306/2019), som trädde i kraft den 1.4.2019. Syftet med lagen är att främja tillgången till digitala tjänster, deras kvalitet och datasäkerhet samt innehållets tillgänglighet, och därigenom förbättra allas möjligheter att jämställt använda digitala tjänster.
Lagen bereddes utifrån Europaparlamentets och rådets tillgänglighetsdirektiv om nätsidor och mobilapplikationer för organ inom den offentliga sektorn EU 2016/2102.
Hur uppstod lagstiftningen om tillgänglighet?
- World Wide Web Consortium (W3C) är ett konsortium som utvecklar och skapar internationella internetstandarder. W3C:s arbetsgrupp Web Accessibility Initiative (WAI) utvecklade riktlinjerna för tillgängligt webbinnehåll, Web Content Accessibility Guidelines (WCAG) version 1.0 år 1999. En ny version 2.0 publicerades 2008 och har uppdaterats 2018 till version 2.1.
- Den europeiska tillgänglighetsstandarden EN 301 549 v2.1.2 (2018-08) är EU:s egna tillgänglighetskriterier för produkter och tjänster. Standarden baseras på den mellersta nivån av de tre nivåerna i WCAG 2.1-riktlinjerna (AA-nivån).
- EU-direktivet bereddes med stöd av EU-standarden.
- Lagen om erbjudandet av digitala tjänster bereddes ur EU-direktivet.
Att tänka utifrån funktionsförmågor
När vi funderar på hur vi ska börja producera tillgängligt material är ett sätt att tänka utifrån funktionsförmågor. Med andra ord, när jag skapar något reflekterar jag över vilka grundläggande funktionsförmågor jag förutsätter hos mottagaren av informationen. Med hjälp av bilden över människans funktionsförmågor kan vi få en överblick över olika aspekter av mänskliga funktioner.
Funktionsförmåga kan delas in i följande dimensioner: fysisk, psykisk, social och kognitiv. Den fysiska dimensionen omfattar bland annat muskelstyrka, kontroll över extremiteter och rörelser, centrala nervsystemets funktion samt syn och hörsel. Den psykiska dimensionen omfattar känsloliv, förmåga att ta emot och bearbeta information, förmåga att uppleva och skapa uppfattningar samt förmåga att planera sitt liv. Den sociala dimensionen handlar om interaktion och fungerande i en social miljö. Den kognitiva dimensionen omfattar informationens mottagande, bearbetning, lagring och användning. Delområden inkluderar förmågan att minnas, lära sig, koncentrera sig, upprätthålla uppmärksamhet, uppfatta helheter, orientera sig, bearbeta information, lösa problem, styra sitt handlande samt språklig förmåga.
Det är dock mycket svårt att ta hänsyn till alla möjliga mänskliga funktionsförmågor i en och samma lösning, och därför kan vi fokusera på vissa grundläggande aspekter. Samspelet mellan människa och dator innefattar i regel tre grundprocesser: 1. observation, 2. kognition och 3. handling
I praktiken kräver utförandet av en uppgift flera olika funktionsförmågor. Ett enkelt exempel är när användaren ombeds svara “ja” eller “nej” i ett dialogfönster på en datorskärm. Uppgiften kräver först att användaren kan uppfatta frågan genom syn eller hörsel. Därefter behöver användaren känna igen och läsa orden, förstå deras betydelse, bedöma skillnaderna mellan alternativen och förstå deras konsekvenser. Slutligen krävs en fysisk handling, till exempel att klicka med musen för att göra ett val. Grovt förenklat är det de vanligaste mänskliga förmågorna, det vill säga synförmåga, hörselförmåga, kognitiva förmågor samt förmågor kopplade till fysisk handling, som bör beaktas vid produktion av tillgängligt material. Efter bild 2 behandlas kognitiv tillgänglighet mer ingående.
Kognitiv tillgänglighet
Kognition är människans mentala förmåga att bearbeta information. Processen omfattar att ta emot information, tänka, minnas, förstå orsaker och att fatta beslut.
Människor kan ha olika sätt och vanor för att bearbeta information och den kognitiva förmågan varierar ofta mycket mellan individer. Det finns således stora kognitiva variationer, vilket innebär att människor fungerar på olika sätt och att deras sätt att handskas med saker ofta avviker från andras. Även den tidigare nämnda ordningsföljden i informationsbearbetningen kan avvika från det normala. Därför talar man hellre om kognitiva variationer än om hinder eller begränsningar. Trots detta, upplever personer med kognitiva variationer ofta svårigheter inom något av följande områden: konceptuering, organisering av information, att förstå orsak–verkan-samband, att minnas, att läsa mellan raderna, det vill säga att tolka antydningar, underförstådd information och fackspråk, samt att förstå siffror och symboler.
Kognitiva variationer kan försvåra interaktionen med ett objekt. Objektet kan till exempel vara en webbplats, ett användargränssnitt, en PDF-handledning, en e-bok, en guide eller vilket informationsbärande material som helst som en person interagerar med. Ett användargränssnitt som utformas med hänsyn till kognitiv tillgänglighet gör det möjligt för fler människor att använda det. Bland dem som gynnas finns även åldringar, barn, personer med inlärningssvårigheter, personer som har ett annat modersmål osv.
Olika färdigheter i hur vi bearbetar information som en process (THL).
Den kognitiva inlärningsprocessen för information:
Vanliga hinder på webbplatser som personer i olika målgrupper möter
Målgrupper kan till exempel delas in i följande grupper baserat på funktionsförmåga: syn, hörsel, kognition och rörelseförmåga. Användningshinder uppstår på olika delar av en webbplats, till exempel i navigationen, strukturen, innehållet, inmatningssätten (till exempel användning av tangentbord eller mus) eller hur informationen presenteras, såsom genom ljud eller visuella signaler.
Navigationen innebär ofta utmaningar för personer med synrelaterade begränsningar. Därför bör navigationen vara flexibel och tydlig. Den bör:
- vara linjär, men möjliggöra avvikelser,
- innehålla en funktion som gör det möjligt att hoppa över hela navigationsmenyn,
- vara anpassningsbar,
- öppna länkar med tydliga och meningsfulla länktexter.
Strukturen bör vara bekant, där elementen är placerade på ett konsekvent sätt och deras funktioner tydligt beskrivna. Hur innehållet presenteras påverkar interaktionen särskilt för personer med syn-, hörsel- eller kognitionsrelaterade begränsningar.
Innehållet bör:
- vara flexibelt,
- möjliggöra att visuella element kan tas bort,
- presentera det viktigaste först,
- återge visuellt innehåll även i textform,
- vara lätt att förstå,
- använda vardagligt språk,
- vara konsekvent,
- vara lätt att komma ihåg,
- vara uppdelat i steg eller försett med instruktioner, om det innehåller uppgifter.
Inmatningssätt och hur information presenteras bör ta hänsyn till exempelvis hur lätt det är att träffa ett objekt med muspekaren, vilket kan stödjas genom tillräckligt stora klickytor, luftig layout eller hjälpmedel som förbättrar markörens precision. Information bör också erbjudas i alternativa format, till exempel text som kan fås i ljud och videor som kan fås i textform (undertexter).
Källor
Weam G. Alghabban, Reda M. Salama, and Abdulrahman H. Altalhi. 2017. Mobile cloud computing: An effective multimodal interface tool for students with dyslexia. Computers in Human Behavior 75, (October 2017), 160–166. DOI:https://doi.org/10.1016/j.chb.2017.05.014
Fred D. Davis, Richard P. Bagozzi, and Paul R. Warshaw. 1989. User Acceptance of Computer Technology: A Comparison of Two Theoretical Models. Management Science 35, 8 (August 1989), 982–1003. DOI:https://doi.org/10.1287/mnsc.35.8.982
European Telecommunications Standards institute. 2015. Accessibility requirements suitable for public procurement of ICT products and services in Europe (EN 301 549 v.1.1.2). Retrieved August 15, 2020 from https://www.etsi.org/deliver/etsi_en/301500_301599/301549/01.01.02_60/en_301549v010102p.pdf
James H. Gerlach and Feng-Yang Kuo. 1991. Understanding Human-Computer Interaction for Information Systems Design. MIS Quarterly 15, 4 (1991), 527–549. DOI:https://doi.org/10.2307/249456
ISO 9241-210:2019(en), Ergonomics of human-system interaction — Part 210: Human-centred design for interactive systems. Retrieved July 5, 2021 from https://www.iso.org/obp/ui/#iso:std:iso:9241:-210:ed-2:v1:en
Kinnunen P. Ammatillisissa oppilaitoksissa vastuu kuuluu kaikille opettajille. Kirjassa: Strandén K, toim. Ei tyhmä vaan erilainen oppija. Jyväskylä: Gummerus 1998, s. 85-8.
Jonathan Lazar, Alfreda Dudley-Sponaugle, and Kisha-Dawn Greenidge. 2004. Improving web accessibility: a study of webmaster perceptions. Computers in Human Behavior 20, 2 (March 2004), 269–288. DOI:https://doi.org/10.1016/j.chb.2003.10.018
Huigang Liang, Yajiong Xue, and Zhiruo Zhang. 2017. Understanding Online Health Information Use: The Case of People with Physical Disabilities. Journal of the Association for Information Systems 18, 6 (June 2017). DOI:https://doi.org/10.17705/1jais.00461
Eleanor T. Loiacono, Soussan Djamasbi, and Todor Kiryazov. 2013. Factors that affect visually impaired users’ acceptance of audio and music websites. International Journal of Human-Computer Studies 71, 3 (March 2013), 321–334. DOI:https://doi.org/10.1016/j.ijhcs.2012.10.015
José Martins, Ramiro Gonçalves, and Frederico Branco. 2017. A full scope web accessibility evaluation procedure proposal based on Iberian eHealth accessibility compliance. Computers in Human Behavior 73, (August 2017), 676–684. DOI:https://doi.org/10.1016/j.chb.2016.12.010
Judy McKay, Peter Marshall, and Rudy Hirschheim. 2012. The Design Construct in Information Systems Design Science. Journal of Information Technology 27, 2 (June 2012), 125–139. DOI:https://doi.org/10.1057/jit.2012.5
Microsoft Design. Retrieved September 1, 2021 from https://www.microsoft.com/design/inclusive/
Judy McKay, Peter Marshall, and Rudy Hirschheim. 2012. The Design Construct in Information Systems Design Science. Journal of Information Technology 27, 2 (June 2012), 125–139. DOI:https://doi.org/10.1057/jit.2012.5
Hans Persson, Henrik Åhman, Alexander Arvei Yngling, and Jan Gulliksen. 2014. Universal design, inclusive design, accessible design, design for all: different concepts—one goal? On the concept of accessibility—historical, methodological and philosophical aspects. Universal Access in the Information Society 14, (May 2014). DOI:https://doi.org/10.1007/s10209-014-0358-z
Helen Petrie, Andreas Savva, and Christopher Power. 2015. Towards a unified definition of web accessibility. In Proceedings of the 12th Web for All Conference (W4A ’15), Association for Computing Machinery, Florence, Italy, 1–13. DOI:https://doi.org/10.1145/2745555.2746653
Accessibility – W3C. Retrieved July 7, 2021 from https://www.w3.org/WAI/EO/Drafts/4betaW3org/accessibility-new-w3c200908131a